Trepartsförhandlingar som modell för den gröna omställningen

Alla de tre händelserna handlar om miljö. Länge var Tesla symbolen de som anser att ny teknik ska rädda klimatet.

Men det amerikanska bilföretaget som kickstartade elbilarnas utveckling skulle kanske inte överlevt utan generösa politiker i Norge, som tidvis varit bilföretagets största marknad. Det var där det testades ut i stor skala vad som krävs för att elektrifiera en hel bilflotta.

Den som köpte en elbil i Norge slapp hundratusentals kronor i avgifter, fick köra gratis genom betalstationer, använda kollektivfältet och både parkera och ladda bilen billigt.

Nu har svenska IF Metall sedan oktober organiserat en strejk bland de anställda på Tesla, där kravet är att få ett kollektivavtal. ”De anställda på Tesla förtjänar schyssta och säkra arbetsförhållanden, precis som alla andra på den svenska arbetsmarknaden”, som IF Metall uttrycker det.

Den amerikanska finansinspektionen, SEC, kräver att alla börsnoterade företaget beskriver riskerna med verksamheten, i det som kallas 10K-formuläret. Tesla tog 2022 upp förhållandet till fackföreningar som en av riskerna.

”Även om vi arbetar hårt för att tillhandahålla den bästa möjliga arbetsmiljön för våra anställda, kan de ändå besluta sig för att gå med i eller söka erkännande för att bilda en fackförening, eller så kan vi bli tvungna att underteckna fackliga avtal”, skrev företaget.

Kontrasten mot Reykjavik, där den isländska regeringen den 1 december anordnade ett trepartsmöte om den gröna omställningen, är stor. I Norden ser inte arbetsgivarna och facket varandra som motståndare. Isländska arbetsgivare och fackförbund berättade hur de gemensamt förhandlat fram ett avtal om hur anställda ska kunna om- eller vidareutbilda sig. Därmed kan också det enorma kompetensbehov som finns för den gröna omställningen förhoppningsvis fyllas.

Dessutom enades ministrarna, facket och arbetsgivarna om ett samförståndsavtal, som slår fast vad som ska menas med en rättvis grön omfördelning. Det sker genom att lägga den internationella arbetsorganisationen ILO:s riktlinjer och resolution om rättvis omställning ska vara ”den centrala referensen för beslutsfattande”.

Kanske till och med det nordiska samförståndsavtalet hinner påverka förhandlingarna på COP28 i Dubai, där ett arbetsprogram för en rättvis omställning (Just Transition Work Programme) ska förhandlas fram?

Mötet i Reykjavik är speciellt eftersom det inte finns någon nordisk arbetsgivarorganisation, till skillnad från Nordens Fackliga Samorganisation och Nordiska ministerrådet. Avtalet kan förhoppningsvis leda till att det blir ett tätare trepartssamarbete även på en nordisk nivå.

Vi förklarar hur samarbetet mellan arbetsgivarna utvecklats historiskt, och fick i alla fall några skriftliga svar från Svenskt näringsliv om nuläget.

Mötet i Reykjavik markerade slutet av det isländska ordförandeskapet, som med stor kraft och energi har drivits av social-, arbets- och nordiska samarbetsministern Guðmundur Ingi Guðbrandsson. Nu tar Sverige över under ett år då det bland annat kommer att firas att den nordiska gemensamma arbetsmarknaden fyller 70 år. Nordregio har fått i uppgift att skriva en rapport om vad den fria arbetsmarknaden betytt.

Att den är fri innebär inte att alla kommer in på den. I ett nordiskt forskningsprojekt beskrivs vilka barriärer som finns för att få ett jobb.

Ska man arbeta på den nordiska arbetsmarknaden ska man också få de löner som gäller. Inom busstransporter har det visat sig att åkerier från låglöneländer systematiskt kör inrikestrafik i Norden – till de löner som gäller i etableringslandet. Bussföretagen i Danmark, Island, Norge och Sverige har skrivit ett gemensamt brev till EU-kommissionen och krävt klara regler för att förhindra social dumping.

Till sist har vi också en analys av vad valet på Åland kommer att få för konsekvenser, både i förhållande till förhandlingarna om ett nytt självstyrelseavtal och en eventuell representation i EU.