Transpersoner utsatta på arbetsmarknaden

Konferensen ”Improving Working Life for Trans people” arrangerades inom ramen för det Svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet och som värd stod Paulina Brandberg, Sveriges jämställdhets- och arbetslivsminister.

- Alla människor ska ha goda arbetsvillkor och möjlighet till utveckling i arbetet oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det är en angelägen fråga för mig och regeringen. Denna nordiska konferens skapar möjligheter för oss att lära av varandra i syfte att främja transpersoners lika rättigheter i arbetslivet, sa Paulina Brandberg som inledde konferensen.

Paulina Brandberg, Sveriges jämställdhets- och arbetslivsminister, i samtal med Aaron Kroon på konferensen. Han driver företaget Black Batman, som hjälper ledare, ledningsgrupper och hela organisationer att förstå kopplingen mellan mångfald, inkludering, lönsamhet och affärsnytta.  

Stort intresse för en sällan prioriterad grupp

Ett hundratal deltagare från hela Norden hade samlats för att lyssna till den senaste kunskapen om transpersoners situation på arbetsmarknaden, en kunskap som hittills varit ganska låg och att det ordnas en konferens med fokus på transpersoner och arbetsmarknaden är ovanligt. Ofta göra undersökningar om hela HBTQ-gruppen, men kunskapsöversikten ”Transpersoners arbetsvillkor i Norden”, som var utgångspunkt för konferensen visar att transpersoner är särskilt utsatta.

 - Det har varit så lite fokus på en grupp som ofta exkluderas från arbetsmarknaden och de svåra villkor det innebär, men konferensen väckte stort intresse och lockade arbetsgivare, fackförbund, forskare, politiker och representanter för civilsamhället, berättar Susanna Young Håkansson, som skrivit rapporten och som arbetar som utredare på Nordisk information för kunskap om kön, NIKK, ett samarbetsorgan under Nordiska Ministerrådet.

Susanna Young Håkansson har skrivit rapporten om transpersoners arbetsvillkor i Norden.

Transpersoner utsatthet i arbetslivet

Rapporten har samlat kunskap om transpersoner situation i arbetslivet från alla nordiska länder, samt Grönland, Färöarna och Åland. Resultaten visar att just transpersoner är de mest utsatta i HBTQ-gruppen och att det ser ungefär likadant ut i hela Norden, men också internationellt. Transpersoner som grupp har svårare att komma in på arbetsmarknaden, har högre arbetslöshet och oftare osäkra anställningsvillkor än andra arbetstagare. Som en följd av det brottas många också med sämre ekonomi och lever i den lägsta inkomstklassen.

- Ytterst handlar det om fattigdom, exkludering och ett arbetsliv som tar mycket energi att navigera i och runt. Jag hade hoppats att det skulle vara bättre i Norden med våra välfärdssystem. Tyvärr är det inte så. Europeisk statistik visar till exempel att Sverige är det EU-land där flest transpersoner har varit utsatta för någon form av hemlöshet, säger Susanna Young Håkansson.

 Varför har då transpersoner svårare situation än till exempel homosexuella?

- Många exkluderas tidigt av snäva könsnormer, det slår igenom redan i skolan, för en del leder det till isolering redan i unga år. Det försvårar inträdet på arbetsmarknaden, också för tillfälliga jobb. Vad gäller homosexuella så har det skett ett omfattande arbete kring normer och sexualitet under en lång tid, vilket inte skett kring normerna runt kön. På grund av det utsätts många för diskriminering, hot och hat, säger Susanna Young Håkansson.

Begränsande normer kring kön

Hon beskriver att det finns ett växande motstånd mot transpersoners rättigheter. Det var tydligt under amerikanska valkampanjen, där transpersoner blev föremål för desinformation som sipprade ut i breda lager. När det sker påverkas samtalsklimatet och blir jobbigt för transpersoner. Susanna Young Håkansson citerar Edward Summanen som under konferensen påpekade att det är viktigt att utgå från att det alltid finns en transperson närvarande eller någon som har en nära och kär person som är det. Många av de hinder som transpersoner möter i och runt arbetslivet har en grund i snäva normer om hur män och kvinnor förväntas bete sig, liksom snäva cisnormer om att endast två kön existerar och att de är statiska.

- Bryter man mot de föreställningarna blir man bestraffad av det omgivande samhället. Konsekvenserna av att som transperson leva i ett samhälle där många är okunniga, fördomsfulla eller i värsta fall fientligt inställda mot transpersoner påverkar ofta arbetslivet såväl som livet utanför arbetet på en rad olika negativa sätt.

Konkreta råd för en bättre arbetsplats

Under konferensen presenterade också Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, sin nya guide ”God arbetsmiljö för hbtqi-personer, en forskningsbaserad guide för till arbetsplatsen”.

- Den rymmer konkreta råd hur en arbetsplats kan arbeta med de här frågorna och bli en mer inkluderande arbetsplats, något som är bra både för transpersoner och för alla andra, anser Susanna Young Håkansson.

Edward Summanen har tillsammans med Mynak arbetat fram en vägledning hur en arbetsplats kan agera när en medarbetare genomgår en transition. Edward Summanen är socionom och har arbetat med transpersoners hälsa och livsvillkor sedan 2008. Idag är han verksam på Transammans, förbundet för transpersoner och närstående, där han främst arbetar med suicidprevention och psykisk hälsa för transpersoner. Han reflekterar över vad som är särskilt viktigt för att skapa en bra och trygg arbetsmiljö för transpersoner.

Edward Summanen, med mikrofon, är en socionom och genusvetare som har arbetat med stöd och hälsa för transpersoner sedan 2008. Till vänster om honom  Sølve Storm, psykolog specialiserad på genus och sexualitet. Till höger moderatorn Ugla Stefanía Kristjönudóttir Jónsdóttir.

- Över lag handlar det om ett respektfullt samtalsklimat där det inte skämtas på någon grupps bekostnad eller där personer låter bli att lufta sina privata åsikter som inte överensstämmer med tanken om allas lika värde. Många känner sig dessutom tryggare när man slipper känna sig ensam. Det kan handla om att andra står upp för ens rättigheter, eller rättar kollegor som säger fel pronomen. Det gör stor skillnad, säger Edward Summanen.

Ledningens betydelse

Han summerar chefens roll. Om en person genomgår könsbekräftande vård är det viktigt att veta att det är en process som pågår i flera års tid. Då kan chefen behöva stämma av med den det rör hur arbetsplatsen kan vara ett stöd och hur det kan kommuniceras på arbetsplatsen. När någon byter namn måste det finnas rutiner och gå snabbt att ändra mejladress och andra administrativa funktioner.

- För många är det plågsamt att behöva se sitt gamla förnamn. Det kan även bli så att man blir ”outad”, om det hunnit börja nya kollegor och det gamla namnet dyker upp i dokumentation. Det är integritetskränkande, säger Edward Summanen.

Han rekommenderar också att chefen prioriterar att anställda får fortbildning och att ordentligt med tid läggs på likabehandlingsarbete. Dessutom anser han att fackförbund och arbetsmiljöombud kan behöva fortbildning i likabehandlingsarbete med fokus på könsidentitet och könsuttryck, för att kunna lotsa anställda rätt och veta vilka krav man kan ställa.

- Över lag fyller chefer en viktig normerande funktion. Ju tydligare en chef stöttar, säger rätt pronomen och så vidare, desto snabbare får det genomslag. Jag tycker också att alla arbetsplatser ska utgå från att det finns anställda med transerfarenhet, vare sig någon är öppen eller ej. Det bidrar ofta till ett bättre samtalsklimat, säger Edward Summanen.

Han är glad över att konferensen visade på den problematik som transpersoner utsätts för i arbetslivet.

- NIKK-konferensen gjorde ett fantastiskt jobb i att visa på bredden. Först svårigheterna att få ett jobb, sedan en trygg anställning och en likvärdig lön som transperson. Det framkom också hur otroligt spretigt det är när det kommer till transpersoners arbetsmiljö. En del personer upplever trakasserier, andra får stöd och trivs väldigt bra, säger Edward Summanen.

Susanna Young Håkansson ser behovet av att utreda vidare. Hur ser det till exempel ut för transpersoner med migrantbakgrund eller för de som har funktionsvariationer?

- Det har gjorts mycket mer i andra länder och i EU än i Norden, summerar hon. Vi behöver mer nordisk kunskap för att kunna förbättra arbetslivsvillkoren, som alltid är tätt sammankopplade med livsvillkoren, för alla transpersoner i Norden.