När den fria arbetsmarknaden i Norden upphörde över natten

22 norska och svenska personer som följde pandemin tätt i gränsregion har skrivit texter i boken om vad som skedde när gränsen stängdes av Norge den 16 mars 2020.

-Pandemin splittrade norrmän och svenskar. Det är inte första gången i historien som riksgränsen blivit påtaglig, men det var en chock för gränsbor som tagit gränsfriheten för given. På kort tid raserades tilliten och beskyllningarna växte, skriver Cecilia Nilsson, VD i Svinesundskommittén, inledningsvis.

Hon fortsätter:

- Under 681 dagar bevakade polis gränsen och bildäck blockerade de vägar som korsar riksgränsen. Av de dagliga 22 000 passagerna över Svinesundsbroarna återstod få. Det gick inte att ta sig till sin arbetsplats eller delta i ishockeylaget.

Norrmän som ändå valde att passera den svenska gränsen, som hölls öppen, var tvungna att sitta 14 dagar i karantän när de återvände till Norge.

- Detta ledde till att Strömstad över en natt förvandlades från att vara en stad och en kommun med mycket liv och rörelse till fullständig stillhet. Det blev i princip tomt i affärer och på gator och torg, skriver Kent Hansson, kommunstyrelsens ordförande i Strömstad.

En tredjedel av gränshandeln

Året innan hade norrmän handlat för 27 miljarder kronor i Sverige. Av detta konsumerades 9 miljarder i Strömstad.

- Stora företag inom gränshandel och besöksnäring redovisade omsättningsminskningar på över 95 %. Trots de statliga stödpaketen miste uppemot 1500 personer sina jobb, vilket motsvarade nästan 20 % av den arbetsföra befolkningen. Ställt i perspektiv till en storstad som Göteborg så hade det motsvarat ca 75 000 arbetstillfällen, skriver Kent Hansson.

Men det var inte bara på den svenska sidan det uppstod problem.

- I Eidskog kommun hade vi innan pandemin ca. 100 av 600 anställda som var bosatta i Sverige. Dessutom kom alla arbetstagarna i våra lokala företag. Kommunen fungerar inte utan våra läkare, sjuksköterskor, folkhälsovårdare, förskolelärare, ledare, NAV-anställda och andra som bor på ”den andra sidan”, skriver Kamilla Thue, ordfører i Eidskog kommun, som gränsar mot Sverige.

Efter att pandemirestriktionerna hävdes, återhämtade sig gränshandeln snabbt. Men det som tagit längre tid att komma över hur människor behandlades – svenskar som skulle bära extra munskydd, testas oftare eller som sattes på separata fikaplatser, på sin norska arbetsplats. På bägge sidor gick det inte heller att besöka sina vänner, leka med barnbarnen eller ta farväl av sin döende farmor.

Tegnell om smitta

Stod den mycket begränsade effekten på smittspridningen i något rimligt förhållande till ingreppen i folks liv? Att Anders Tegnell, statsepidemiologen i Sverige, som frontade de svenska insatserna mot epidemin, fortfarande är kritisk till att stänga gränserna är inte särskilt överraskande.

- Det är svårt att tro att några enstaka smittade skulle påverka en pågående smittspridning. Dessutom talar erfarenheterna starkt för att det är det egna landets hemvändare som sprider smitta, inte besökare eller turister. Det egna landet invånare kan aldrig hindras från att komma hem, möjligen kan de tvingas i karantän, så den eventuella spridningen är svårt att få kontroll över, skriver Anders Tegnell.

Men även hans motsvarighet i Norge, Preben Aavitsland, som är fagdirektør på Folkehelseinstituttet i Norge är kritisk.

- Norge hade bland de strängaste åtgärderna i Europa; gränsen till Norge var under långa perioder i praktiken stängd. Tidvis var gränsövergångarna från Sverige bevakade av soldater, och det är det faktiskt lite pinsamt att se tillbaka på, skriver han.

I Norge fattade politikerna besluten, närmast i ett paniktillstånd, enligt Aavitsland. Att stänga gränsen gav ett intryck att hotet kom från utlandet och att det hotet faktiskt kunde stoppas.

- Efter hand blev begreppet ”importsmitta” infört, nästan som om man talade om ett annat och värre virus, skriver han.

Framtiden

En stor del av boken blickar framåt. Vad bör göras nästa gång?

- Det är bara ett år sedan WHO förklarade att pandemin var över. Om ytterligare tolv månader kan det mesta var glömt. Det vill jag inte, skriver Linn Laupsa, som är varaordfører i Halden kommun.

Hon sammanfattar vad som borde göras annorlunda i framtiden i tolv förslag (här i förkortad form:

1. Norge och Sverige bör synkronisera sina krisplaner
2. Förbered en modell för hur norska och svenska regioner kan samarbeta vid en gränsöverskridande kris.
3. Statsministrarna bör skriva ett intentionsavtal om att undvika att gränsen stängs.
4. Övningar i krisberedskap i gränsområdena.
5. Sätt av pengar för detta.
6. Följ Schengen-avtalet om öppna gränser.
7. Bestäm vilka resedokument som ska gälla i gränsområdet.
8. Samarbeta med EU:s myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser (HERA)
9. Fortsätt debattera pandemihanteringen.
10. Fler möten med politiker i gränsregionerna.
11. Stärk den civila beredskapen.
12. Ökad fokus från Nordisk ministerråd på beredskap och hantering av pandemier.