Nya krafttag mot arbetslivskriminalitet i Norden

I Norge har det sedan 2015 funnits speciella a-krimsenter där Arbeidstilsynet, NAV, polisen och skattemyndigheterna samlokaliserats. De genomför också gemensamma kontroller. Johan Danielsson inledde sitt besök i Oslo med att besöka a-krimsenteret på Schweigaardsgate.

- Den största lärdomen, både på a-krimsenteret och på det norska arbetsmarknadsdepartementet, är att det fungerar. Samlokaliseringen ger fler och bättre inspektioner, samtidigt som man upptäcker nya former av kriminalitet, säger Johan Danielsson till Arbeidsliv i Norden, efter att han också deltagit på den årliga Svart ekonomi-konferensen som organiseras av Fagforbundet och NTL varje år.

I Sverige kommer två center mot arbetslivskriminalitet öppnas i juni i år och ytterligare fem under 2023. Nio olika myndigheter ska ha gemensamma fysiska kontor.

Johan Danielsson har som biträdande arbetsmarknadsminister fått ansvaret att samordna kampen mot arbetslivskriminalitet. Foto: Joakim Pohl/ Regeringskansliet.

- Sedan 2018 har vi även i Sverige haft myndighetsgemensamma kontroller. Hittills har över 6 000 sådana genomförts. Kontrollerna fungerar väl och har visat att det finns extremt mycket fusk. På hälften av de arbetsplatser som kontrollerades under vissa särskilda insatsveckor gjordes det anmärkningar, på en fjärdedel blev det omedelbara förbud. På vissa arbetsplatser hade 20 procent av den kontrollerade arbetskraften inte ens rätt att vara i Sverige, säger Johan Danielsson.

På Svart ekonomi-konferensen i Oslo sammanfattade han kärnfullt vad som behöver ske:

• Det ska bli svårare att fuska
• Det ska bli lättare att åka fast
• Det ska bli mer kännbart att bli straffad

I den yttersta ändan av kriminalitetsspektret, där det handlar om organiserad kriminalitet och maffiaverksamhet, kan myndigheterna dela information med varandra, så att uppgifter från olika register kan ge en mer komplett bild av den kriminella verksamheten.

- Parallellt med att vi öppnar de regionala centren mot arbetslivskriminalitet så har vi gett myndigheterna i uppdrag att själva utveckla metoder för att hantera sekretesshinder. Vi kommer också att ta emot en utredning om att ta bort omotiverade sekretesshinder, säger Johan Danielsson.

A-krim kostar samhället mycket

På Svart ekonomi-konferensen var det flera av talarna som refererade till att kostnaderna för arbetslivskriminalitet är 4–5 gånger högre än för vanlig kriminalitet. Men osäkerheten är mycket stor. I den norska regeringens strategi mot arbetskriminalitet citeras det från en analys som gjordes 2017. Den visade att det kan handla om, 28 – 108 miljarder norska kronor, där den lägsta siffran motsvarar 1,2 procent av Norges bnp.

Arbetslivskriminalitet är ett begrepp som rymmer mycket, från skattefusk till det som kan beskrivas som modernt slaveri. I Norge vill facket emellertid också starta en debatt om ”företagskriminalitet” som innefattar allt olagligt ett företag kan göra.

- Vi har gradvis lyckats få in begreppet ”lønnstyveri” (lönestöld) i debatten, men det är fortfarande mycket få som talar om ”företagskriminalitet”, sa Mette Nord, som leder Fagforbundet, när hon öppnade konferensen.

För att bredda perspektivet hade konferensen bjudit in den amerikanske professorn, författaren och filmskaparen Joel Bakan. Han är bland annat känd för att ha lanserat begreppet ”psykopatiska företag”(corporations as psychopaths).

-  Nästan vilket företags hemsida man än besöker idag verkar det som om man kommit fel och i stället hamnat hos frivillig organisation. För det som står om företaget är att de ska bli 100 procent fossilfria och utförliga beskrivningar av alla gröna och sociala program de har. Precis som psykopater har de upptäckt att de når sina mål bäst genom att vara charmerande, sa Joel Bakan.

Han har ingen tro på att företagen kommer göra något annat än vad deras mål är: att skapa mer kapital.

- Företagen gör bara goda gärningar för att det ska gynna dem själva, sa han.

Kriminaliteten som många av de största företag står bakom handlar om miljardbelopp, miljö och mänskliga rättigheter.

- Det handlar om Volkswagen som fuskar med hur stora utsläppen är från deras bilar, om BP och oljeutblåsningen som Deepwater Horizon orsakade, Johnson & Johnson och hur de tjänade pengar på opioder, hur Facebook invaderar ditt privatliv och hur Google bryter mot lagstiftningen mot monopol, sa Joel Bakan.

Ju större, ju svårare

Ju större verksamheter, desto svårare är det att ställa dem till ansvar. Men problematiken i den mer vardagliga arbetslivskriminaliteten är densamma. Även mindre bygger nu upp komplicerade företagsstrukturer i flera länder för att dölja vad som sker. Skatteparadis handlar inte så mycket om att undvika skatt som att bli anonym. Men enligt Joel Bakan behövs det också en ändring av hur vi ser på företagens ansvar

- När myndigheterna vill straffa företagen får de höra att ”företag inte är människor”. De kan därför inte straffas eftersom de inte har en själ eller kropp, på samma sätt som vi inte straffar bilar, hundar eller stenar. Företagen har inte den mänskliga viljan och uppsåtet, som är en så viktig förutsättning för straffrätten.

- När myndigheterna i stället försöker straffa ägarna, är det omvända. Då hävdas det att de inte kan straffas eftersom det är företaget som har ansvaret, sa Joel Bakan.

Pål K Lønseth är chef för den norska ekobrottsmyndigheten, som heter Økokrim.

Ett av de största rättsfallen mot ett företag någonsin i Norge var när det amerikanska oljeriggföretaget Transocean år 2004 åtalades för att det undandragit skatt på 11 miljarder kronor. Tio år senare slutade det med ett totalt nederlag för ekopolisen och att företaget frikändes.

- Att efterforska vad en socialbidragsfuskare gjort och vad ett multinationellt företag har gjort är två helt skilda världar, underströk chefen för den norska ekopolisen, Pål K. Lønseth.

- Efter terrorattackerna i USA 2001, i USA gjordes det emellertid kvantsprång i förhållande till skatteparadisen och informationstillgången där.

Förnyad aktualitet

Frågan om hur samhället ska reagera mot ekonomisk kriminalitet har fått ny aktualitet i sanktionerna som genomförts mot de ryska oligarkerna, efter att Ukraina invaderades.

- Men det är fortfarande inte gjort i en handvändning att ta reda på vad en rysk oligark äger, eller vem som egentligen äger en viss fastighet eller egendom.

Han tror emellertid inte att det är nya lagändringar som måste göras.

- Det som behövs är kapacitet att efterforska det som redan kriminaliserats.

Ofta står straffet inte heller i någon proportion till förbrytelsen.

- Vi kan, förutom att ge böter, också beslagta den del av vinsten som kommer av företagskriminaliteten. Men det kräver också stora resurser. I Norge har vi en lång tradition för att efterforska vilka straffbara handlingar som gjorts, säger Pål K Lønseth. 

- Efter det ger sig emellertid ofta efterforskarna, eftersom det krävs så mycket mer att bevisa vad vinsten är av de kriminella handlingarna.