Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2012 i Nordisk oro inför EU-direktiv om den inre marknaden
Nyhet

Nordisk oro inför EU-direktiv om den inre marknaden

| Text: Kerstin Ahlberg, redaktör EU & Arbetsrätt

Europeiska kommissionens förslag om hur EU:s utstationeringsdirektiv ska tillämpas får inte begränsa våra möjligheter att kontrollera utländska företag! Om detta rådde total enighet när regeringstjänstemän, myndighetsföreträdare, arbetsmarknadens parter och forskare från alla de nordiska länderna möttes i Oslo för att dryfta hur man ska ställa sig till det som återstår av s.k. inre marknads-paketet.

”Inre marknads-paketet” som presenterades i mars bestod av två delar:

  • dels ett förslag till direktiv om hur det existerande utstationeringsdirektivet ska genomföras och tillämpas (”genomförandedirektivet”)
  • dels det s.k. Monti II-förslaget om rätten att vidta stridsåtgärder i förhållande till etableringsfriheten och den fria rörligheten för tjänster. Veckan innan seminariet hölls stod det klart att bara det första förslaget återstod. Monti II hade kommissionen beslutat dra tillbaka.

Och det var verkligen ett omöjligt förslag, varken ändamålsenligt eller politiskt realistiskt, framhöll professor Niklas Bruun vid seminariet. Samtidigt finns det fortfarande ett reellt problem att lösa.

EU begränsar redan strejkrätten

Med sina domar i målen Laval och Viking Line har EU-domstolen redan börjat reglera strejkrätten, så frågan är inte om den ska regleras på EU-nivå, utan om det enbart är domstolen som ska stå för normbildningen, påpekade Bruun. Han kastade fram tanken att de nordiska länderna kanske kunde uppvakta kommissionen med ett bättre förslag, som kunde rätta till den nuvarande obalansen där strejkrätten genom EU-domstolens praxis i realiteten har blivit underordnad EU:s ekonomiska friheter.

Men hur blir det då med genomförandedirektivet, kommer det över huvud taget att bli antaget eller hamnar det också i papperskorgen? De två förslagen presenterades ju som ett paket där båda delarna var nödvändiga.

– Ja, det blir nog ett direktiv, men sannolikt betydligt mindre omfattande än kommissionens förslag, sade Stig Hansen Nørgaard från det danska Beskæftigelsesministeriet, som talade om tänkbara scenarier i den fortsatta politiska processen. Det finns stöd i ministerrådet för att vissa regler behövs, men många delar i förslaget är omstridda.

Äkta och oäkta utstationeringar


Diskussionerna i ministerrådet rör bl.a. de regler som ska hjälpa medlemsstaterna att skilja mellan ”äkta” och ”oäkta” utstationeringar, ett ämne som också togs upp vid Oslo-seminariet. Vilka blir de rättsliga konsekvenserna för arbetstagarna och deras arbetsgivare om värdstaten upptäcker att arbetsgivaren bara är ett brevlådebolag som inte har någon egentlig verksamhet i etableringslandet, och att utstationeringsreglerna följaktligen inte alls gäller? Det är inte givet att arbetstagarna i sådana fall alltid kommer att omfattas av värdstatens arbetsrättsliga regler, men vad som ska gälla i stället går inte att få något bestämt svar på, kunde seminariedeltagarna konstatera.

Något som däremot framgår mycket klart av direktivförslaget är att det skulle begränsa vilka krav ett land får ställa för att kontrollera att utländska arbetsgivare uppfyller sina skyldigheter där. Förslaget innehåller en lista med kontrollåtgärder, och det sägs uttryckligen att ”bara” dessa är tillåtna. Listan bygger på fall där EU-domstolen har tagit ställning till om olika krav som några medlemsstater har ställt är förenliga med den fria rörligheten för tjänster. 

Kan länderna ha egna kontrollåtgärder?


I ministerrådet går skiljelinjen mellan de regeringar som tycker att reglerna måste vara förutsebara för företagen och att listan därför är bra, och de länder som anser att medlemsländerna som hittills måste ha möjlighet att själva utforma sina kontrollåtgärder, och så får domstolen i varje enskilt fall pröva om de är förenliga med EU-rätten. Till dessa länder hör bl.a. Finland.

– Vi tror inte att EU-domstolen har tagit ställning till alla möjliga kontrollsituationer och -åtgärder. EU-länderna borde inte begränsa sina möjligheter att kontrollera utstationeringarna eftersom vi inte vet hur världen kommer att se ut i framtiden, och vår Riksdag accepterar inte att kontrollmöjligheterna försvagas, sade Anne Vänskä från det finska Social- och hälsovårdsministeriet.

För att hindra det räcker det inte med att stryka ordet ”bara”, menade professor Jonas Malmberg.

– Jag är rädd för att EU-domstolen ändå skulle tolka direktivet så att inga andra kontrollåtgärder än dem som nämns där är tillåtna, på samma sätt som den tolkade det existerande utstationeringsdirektivet som ett maximidirektiv.
Om man vill vara säker på att det inte ska bli så, måste det alltså uttryckligen skrivas in i direktivet, menade Malmberg.
Oron för att direktivet skulle begränsa snarare än förstärka de kontrollmekanismer som redan finns i Norden delades uppenbarligen av alla. Mer omstritt var som väntat förslaget att byggföretag som anlitar utländska underleverantörer i vissa fall själva ska bli tvungna att betala lönerna till underleverantörens arbetare.

Osund konkurrens i byggbranschen

Tapio Kari från de finska byggarbetsgivarnas organisation Rakennusteollisuus beskrev det omfattande kontrollsystem som Finland har byggt upp för att hindra osund konkurrens inom byggbranschen.

– Vi har byggt upp ett system som ger myndigheterna möjlighet att gripa brottslingarna. Om de inte gör det kan inte ett enskilt företag göra det. Vi vill inte ta ansvar för brottsliga företag, sade han. Direktivets regel om solidariskt ansvar vill byggarbetsgivarna med andra ord inte ha.
För norrmännen, som redan har betydligt strängare regler om solidariskt ansvar, är förslaget tvärtom för svagt, framhöll professor Stein Evju.

De fackliga organisationerna i Sverige i sin tur ser positivt på förslaget, framhöll Lena Maier Söderberg från Saco.

– Vi har inget liknande system, så för oss vore det ett steg framåt. Visst kan man önska att förslaget vore ännu mer långtgående, men vi är rädda att reglerna om solidariskt ansvar helt och hållet rensas ut ur direktivet om man klagar alltför mycket på dem. Så vi försöker komma med konstruktiv kritik.

Hur mycket som återstår av förslaget när det har tröskats igenom EU:s lagstiftningsmaskineri lär vi inte få se på länge än. EU-parlamentet räknar med att behandla det först i maj nästa år, därefter ska ministerrådet ta ställning till parlamentets ändringsförslag. Att döma av parlamentets tidigare ställningstaganden i frågor om utstationering kan man nog räkna med hårda förhandlingar om genomförandedirektivet.
Seminariet i Oslo arrangerades i samarbete mellan nyhetsbrevet EU & arbetsrätt och Nordiska Ministerrådets arbetsrättsutskott.

Nyhetsbrev

Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment